karinjessicamaria

Idag har jag tagit hand om Alma som vanligt, från 7 am till halv tre ungefär. Den sista halvtimmen var hon inte så ansträngande för hon somnade i min famn och sedan lät vi henne sova lite eftersom hon skulle på playdate vid tre. När de åkte iväg vid halv tre gick jag och hämtade Sonja, stortjejen, 99a, från skolan. Skolan heter Julian Curtiss School, låter ganska häftigt tycker jag :) Haha svenne som man är då. Ikväll hade jag tänkt leta upp YMCA och kanske köra en omgång där idag. Kan vara skönt att få en genomkörare. Ska ju börja träna några gånger i veckan här, gym och sim och löpband och andra motionsmaskiner, men det blir ju också på gymmet. Ska komma hem med sommar 09-formen :) Underbart! Ska åka utomlands med Michael i sommar ska bli så fruktansvärt underbart att åka iväg med honom, framförallt efter detta breaket som har varit mellan oss nu. Ja alltså inte break förhållandemässigt men break med att se varandra. Sjukt jobbigt. Sedan funderar jag på att åka till Halmstad och plugga högskola i höst. Utvecklingsingenjörutbildningen. Cecilia (kommer refereras till som Zizzi här), min jättegoa vän funderar på den också. De har boendegaranti där så om man börjar plugga där så kommer man garanterat få lägenhet om man vill. De håller på att bygga nya lägenheter där också :) Hade inte vart fel asså. Men de kostar väl efter det också. De kostar att ligga på topp. Michael är inne på att flytta med sig om allt löser sig med hockey och jobb och plugg. Isf skulle han nog plugg brandman på distans. Det hade varit så underbart att få flytt hemifrån med Michael och Zizzi. Fast då skulle vi ju bo i olika lägenheter. Får se om Zizzi tar med sig någon rumskompis också. IKEA-katalogen kom hit igår. Satt och kollade i den idag efter att Alma hade somnat. Det är verkligen min favorit-affär. Där kan man bara gå och drömma dig bort hur länge som helst, och så får man tusentals idéer i huvudet, så man tror nästan attd et komemr sprängas snart. Känns ju ganska nära nu också. Läntar så tills man får se lägenheter man skall bo i och så. Om det nu blir Halmstad... Men jag är väldigt inne på det som läget är nu. Suttit och pratat med Fredrik och Jesper en stund på Skype nu, känns kul att prata lite med dem det var längesedan nu, iaf två veckor sedan typ. Så det är härligt. Ah men nuska jag nog gå och träna, sitter här i morgonrock och myser. Får bli någon fason på grejerna. Har saknat att prata med Michael ikväll. Brukar alltid prata med honom efter jag har gått av mitt "pass" men inte idag för det är fredag och han skulle träffa några från laget :) Men vi hörs inatt när han kommer hem från krogen antagligen om han inte kommer hem tidigare :)  Imorgon får vi se vad som händer, inte så mycket planerat förutom att sova lite länre än till sju.. Och på söndag ska jag ju till Svenska Kyrkans mötesplats och vi skall åka skridskor på Bryant Park. Ska bli spännande och mysigt. Här är ju så kallt och snöigt så det passar sig fint här.            Hej så länge!  /J  

När jag skrev imorgon så var jag väl lite för optimistisk kanske. Men om man skulle skriva lite varje dag så hade det antagligen varit lättar, jag har ju haft det ganska tufft här också så jag har inte direkt känt för att sätta mig och skriva men nu ska dte nog bli bättre. Vi sa ju som sagt att jag skulle ge det ett par veckor och se hur det kändes sedan. Nu har jag varit hä ri en vecka lite drygt. A, för en vecka sedan vid denna tiden var det min andra dag här och jag var helt förstörd när jag satt och pratade med Michael på msn. Nu en vecka senare kan jag erkänna att det har blivit bättre, men det kanke också är för att jag har ställt in mig på att åka hem lite tidigare. Men det kan jag skriva mer om sedan, nu skall jag skriva in det jag satt och skrv förhand häromdagen.Jag varnar dig, det är gnälligt och tråkigt men dte var så jag kände då;

090109 08:37 Idag är det min pojkväns födelsedag. Det är tråkigt att inte kunna fira den med honom. Det händer ju trots allt bara en gång om året så det är väldigt speciellt tycker jag. Men istället för att tillbringa underbar tid med födelsedasbarnet så sitter jag vid köksbordet på 114 East Elm Street. Vi har fixat fram målarböcker, pennor och massa klistermärken som ska lekas med. Jag tänkte att jag skulle prova om jag kunde göra något annat medans hon lekte och att dte räckte att jag var i närheten. Så jus nu sitter jag och skriver detta, visserligen för hand så jag måste skriva om det sedan men det verkar vara helt okej för Alma i alla fall. det är hemskt att klockan bara är kvart i nio här på morgonen, när man går upp 7 på morgonen så blir dagarna så fruktansvärt långa. det hade varit en sak om jag var hemma och när klockan blr 4 så kunde jag vara med kompisar eller familj och bara ha fri hopp och lek. Men så är ju inte fallet här, denna tristressen kombinerat med fruktansvärd hemlängtan är rent horribel. Jag känner mig så ensam på något tomt, fruktansvärt sätt. Eftersom det är bestämt att jag skall vara här sex månader så är dte jättejobbigt. Satt och grät helt fördärvad de första dagarna. Pratade med Michael, mamma, pappa och Albin och de tyckte förstås också det var jobbigt men menade på att vi får ju ge det en chans. Vi får se hur dte känns efter någon vecka och om dte inte känns bättre så får man börja tänka över hur jag ska göra. Jag har ju tänkt skaffa mig någon aktivitet och har tänkt att träna och kanske anmäla mig till någon kurs så man kanske träffar kompisar med. Me som läget känns nu så kommer jag inte kunna geomlida ens nästa vecka. Det är ju en hel vecka med fem vardagar att ta hand om henne. Det kommer bli fruktansvärt och och bara vetskapen om dte gör att jag får en stor klump i magen. Jag har pratat mycket med Michael och jag känner att jag vill utforska New York ordentligt  och sedan åka hem. För sex månader med dessa dagarna är otänkbart. Så i huvudet åker jag hem om ett tag. Måste bara undersöka Manhattan och shoppa loss först! Då har jag gjort dte roliga här. Sedan får jag väl genomlida dagarna här i vetskap om  att jag snart ska hem. Det kännslite lättare nu än för 2 dagar sedan trots attd te ändå känns piss. Men den tanken att jag skall åka hem snart gör mig lite lycklig. Jag hade velat boka plan hem och få reda på när det blir, då hade det känts mycket lättare. Det att jag skall prata med här känns väl sådär. Mamman är silversmed och hon har inte jobbat sedan hon kom hit så tanken var att jag skulle ta hand om Alma på dagarna så hon kan börja jobba lite smått. Hon har kommit igång bar på bara ett par dagar men dte känns ju dumt gentemot henne att säga att man vill hem. Men hon frågade mig häromdagen om jag längtade hem och så och då sa jag ju att jag hade pratat med de där hemma och att jag tyckte det var jättejobbigt och att jag längtade hem. Då berättade hon för mig om när hon hade tagit studenten och började på en förskoleutbildning nere i Halmstad (hon bodde på Tjörn då). Hon längtade hem så mycket att hon kom hem varje helg och hon tyckte det var fruktansvärt att vara hemifrån. Så även om hon var hemma varje helg räckte det inte. hon begärde förflyttning och hamnade i Göteborg. Då kunde hon vara hemma oftare och familjen kunde hälsa på henne på vardagarna. Trots detta tyckte hon dte var fruktansvärt och gjorde inte ens klart hela terminen. Det kändes väldigt bar att hon berättade detta. Då vet hon ju hur det är. Fast hon var ju i alla fall i samma land och var hemma på helgerna så jag tycker hon hade det bra mycket lättare. Hon sa att jag fick säga till om jag tyckte det blev för jobbigt och om det inte fungerade för mig. Det känns ju verkligen bra att hon sa så och att hon vet hur det är för då blir det  lättare för mig att prata med henne om det. Men som det är nu så vill jag verkligen hem tidigare. Så att jag bara är här en månad kanske. Det räcker gott och väl. Det känns mycket det med. Men då hinner jag ju utforska New York ordentligt för det måste jag ju verkligen göra medans jag är här och bor här. Annars hade jag bara vart dum. Om jag bara hade haft någon med mig här så hade det vart så mycket lättare. Om någon av de jag älskar hade varit med mig så hade det gått bra. Då hade jag haft det askul. Givetvis hade jag längtat efter de andra men det hade i alla fall inte varit ensamt. Eller om jag t.ex. rest med en kompis. Det hade inte heller vart lika jobbigt då hade man vart två och då hade det hänt saker hela tiden, d åhade jag inet kunnat bli såhär rastlös som jag blir nu. Och det är då jag tänker. Samtidigt om jag kommer hem kanske jag inte har så mycket att göra. Jo, jag hade antagligen kunnat hoppa rätt in på Walter Hanssons El AB igen, elaffären som jag jobbade i, med jobb till 6 om dagarna. Men, det vill jag inte, vill ha mer fritid. Skulle kunna börja på Citymail om man kan komma in där. De har i alla fall sökt tidigare.  är jag i alla fall van vid att gå upp på mornarna och dte gör jag gärna om man får sluta halv 3 på dagarna typ. Jag älskar att ha långa dagar vilket man verkligen får då. Tänk att få cykla med post på somrarna. Vilket toppenjobb! :) Det känns verkligen toppen! Och jag menar om jag inte skulle jobba hemma i början så gör det ju ingenting. Jag går inte back ekonomiskt sett jämfört med att vara här i alla fall. Här har jag mat och logi och de betalar om jag är ute med dem, såsom tågbiljett, mat, inträde mm. Och så får jag en liten summa per månad som jag skall klara mig med tll hygienartiklar osv. Detta är inget jag har tänkt att samla pengar på som ni kan se. Men så har det aldrig varit, jag ser ju detta som en upplevelse.Men nu ill jag som sagt hem till mina älsklingar som jag saknar så. Så kommer det bli. Det känner jag nu och visst hade det vart kul att möta deras vår i mars här. Och deras April är som svensk sommar ungefär. Men dte är inte värt det om man mår såhär dåligt. Nu ska jag sluta klaga. Men så kommer det bli nu i alla fall. Känns underbart skönt. Ska prata med mamma om det idag också, så kommer det kännas ännu bättre sedan :) Ska bli så underbart skönt när hemresan är ombokad så jag kan räkna ner och må bra istället :)

Så, det var det jag hade skrivit. Det där med en månad blir det ju inte. Men det kändes oerhört skönt att lura sig själv just då. Och just då ville jag bara hem. Det vill jag ju självklart nu med, men nu börjar några bitar falla på plats. Man har ju vetta hela tiden att det kommer bli lättare men det är ju det att darna är så långa. Men så har jag försökt att fixa lite grejer att se fram emot eftesom hemresan ligger så långt fram i tiden. Så jag har anmält mig till en "mötesplats" som de kallar det, Svenska Kyrkan på Manhattan anordnar träffar för alla olika typer av åldersgrupper. Jag skall vara i tonårsgruppen där det är många studerande och au-pairer och alla olika typer av ungdomar som är här för att utforska New York och som också vill knyta lite kontakter för att ha roligt med och kunna hjälpa varandra etc. Jag fick reda på att den första träffen är på söndag och sedan ska det vara ungefär varannan vecka. På söndag skulle vi mötas upp vid kyrkan 3.00pm för att sedan gå tillsammans till Bryant Park och åka skridskor. Lät oerhört mysigt tycker jag! Så det ska bli kul :) Idag är det onsdag och jag var faktiskt ledig idag, förutom just på morgonen, för Alma skulle ha en s.k. playdate med en kompis idag och då ville Katarina, mammam i huset, vara med. Så då fick jag dagen ledigt och har varit inne på Manhattan själv nästan hela dagen. Det har varit jättekul men det sk ajag inte skriva om nu för nu är jag jättetrött. Men på vägen hem därifrån så gick jag via ett gym här i Greenwich och kollade vad det kostad eoch öppettider och så. Och jag skall faktiskt dit imorgon efter "jobbet" och provträna :) Så dte är skönt att det börjar falla lite på plats nu som sagt. Det imorgon och på söndag ska jag in till Manhattan till Mötesplatsen. Får väl utse ett offer och ligge på stenhårt för att skaffa mig en vän här ;) Haha nej då. Så illa är det väl inte. Eller jo. Michael är en ängel i alla fall, honom har jag pratat jättemycket med och det har verkligen hjälpt mig så mycket. Mina nya bud för tillfället är att jag skall hem efter halva tiden för mamma och de har planerat att åka och hälsa på mig på påsklovet och då tänkte jag att det känns ju dumt att åka hem precis innan de hade tänkt åka, för då åker de ju inte. Och dte kan ju ändå vara kul. Så om jag ändå orkar hålla ut till v.15. För då tänkte jag att när de bokar sina biljetter så skulle de kanske kunna boka om mig till att åka hem samtidigt som dem. Det hade vart skönt :) Bara man får den där datumen som jag pratade om. Och jag känner att jag inte kan åka hem alldeles för tidigt liksom för jag vill ju att Katarina ska komma igång med hennes arbete. Och hon har anmält sig och Alma til Svenska Kyrkan fast till en grupp med mammor och 3åriga barn. Så jag har lovat att jag skall gå och hämta Sonja varje onsdag framöver från skolan. Så där är en anledning till att jag behöver stanna med. Men om jag stannar till si mitten av April så känns det ändå bra. Det känns väldigt långt just nu, men jag är glad att det har gått en vecka nu i alla fall. Det känns ganska bra. Jag längtar tills dte har gått två veckor och nästa hållhake efter det får bli en månad. Då hoppas jag på att ha skaffat mig lite kontakter häromkring :) Hade vart så kul att ha någon att göra alla saker med :) Blir roligare då. Nu måste jag se klart mitt DH (Desperate Housewives) som jag inte såg klart igår och sedan tänkte jag sova. Klockan är bara fem över halv elva här. Jag har ställt om dygnet så fruktansvärt mycket alltså :) MEn annars komemr jag nog inte orka upp på morgonen. Imorgon ska jag skriva om;


- Vad jag gjorde i lördags
- Vad jag gjorde i söndags
- Hur det var idag på Manhattan
- Hur underbar min pojkvän är
- Planer inför helgen
- Hur träningen imorgon gick

Sov så gott alla där hemma, fast jag hoppas ni sover sött nu, klockan är ju tjugo i fem hemma nu. Puss /J

Idag är det torsdag den 8e Januari 2009. I Sverige är det förstås fredagen den 9e Januari 2009 nu. Klockan här på andra sidan av Atlanten ligger sex timmar bakom, alltså är den 20.34 här och 02.34 hemma. Jag bor med en familj i Greenwich, Conneticut. De har två barn varav jag tar hand om det ena på dagarna. Denna lilla flicka jag tar hand om heter Alma och är nog snart tre år gammal. Den lite större tjejen heter Sonja och går i 3rd grade här i USA. Familjen bor egentligen i Skärhamn men flyttade hit den 24/8 förra året för att pappan i familjen, Thomas fick ett jobbkontrakt, för sitt jobb Skanska, på Manhattan, i ett par, tre år. Innan så jobbade han för Skanska i Sthlm och reste väldigt mycket, ilket innebar sena kvällar och många nätter han inet var hemma. Detta har blivit bättre sedan de kom hit men är verkligen inte bra. Jag menar, jag kom hit i tisdags och redan igår åkte han iväg till Texas och kommer inte hem förens sent imorgon kväll. Fattar inte hur frun i huset pallar. Jag hade aldrig velat ha en man som är hemifrån så mycket. Visst att ett jobb med olika pass skulle gå bra, exempelvis brandman eller liknande men inte någoon som är borta så mycket. Det gillar jag inte. Jag får hålla Michael i nackskinnet när han ska välja jobb senare i livet :) Visserligen spelar han hockey och satsar väl först och främst på det som läget är nu. Men om det inte skulle gå riktigt som han vill så har han ändå ett andrahandsalternativ. Och det verkar faktiskt som han ska börja studera til det på distans redan till hösten. Det är faktiskt brandman han är intresserad av, därav ovan. Vi får väl se hur allt blir. Jag ville egentligen bara rapportera härifrån. Vil kunna ha dte här och läsa sedan för min egen del också, det är inte meningen att jag vill locka gäster hit utan kanske bara några nära kompisar och familj som vill höra hur jag har det :) Jag kom alltså hit i tisdags, jag har en fruktansv'rd hemlängtan. För det första var det oerhört jobbigt att säg ahejdå till mamma, pappa, lillebror och pojkvän på Landvetter. Kunde inte hålla mig från tårar och när jag väl börjat grät jag mig igenom både tull och incheckning. Nåväl, jag lyckadeshålla dte på en lagom nivå så det var inet så farligt. Först åkte jag planet upp till Arlanda för att ett par tillam senare ta ett direktflyg till Newark, New York. På Arlanda pratade jag emd Michael i två omgångar. Den första var förfärlig. Jag kund einte sluta gråta och jag kund einte ens prata med honom. Fick inte framett ord där jag satt mitt på Arlanda och storlipade. Dock i min tysthem men folk kollade. Om jag hade brytt mig mindre om dem som kollad eså hade de nog faktskt inte existerat. Spå mycket sket jag i det då. Så också nu. Igår var min första riktiga dag här och jag höll på att dö av tristress. Jag skall ta hand om denna flickan ungeför hela dagen. Sen efetrmiddag, kväll är jag ledig. Tjejen är en riktig mystjjm sitter gärna och klappar på en och så men hon kan va fruktansvärt enerverande också. Helt plötsligt får hon utbrott bara. Kan vara glada, skrikiga, arga, ja vet inte vad. Har dock inet sett något av de arga på mig ännu, tack och lov för det.. :) Men det jag skulle säga var att jag saknar mina nära och kära något så fruktansvärt. Om jag bara hade någon av dem med mig så skulle det bli så mycket lättare. Och anken på att ja ska vara här i sex månader utan dem är outhärdlig. Vi pratade mycket om dte här igår men nu orkar jag faktiskt inte skriva mer så jag säger att jag fortsätter här imorgon. Puss&Kram